30 är det nya 20. Och 40 är det nya 30. Eller kanske 25. Det är inte så många år sedan människan var väl stadgad runt tjugoårsåldern. Barn hade börjat avlas, husamorteringar var påbörjade och bilen togs dagligen till ett jobb som varar tills pensionen. Med en guldklocka som belöning. Det innebar, för att generalisera en aning, även att man slutade influeras av; och influerade; trender och förändringar i samhället. Det var tonåringarna som förde samhället i andra riktningar.

Nuförtiden ser det annorlunda ut. Det kompletta paketet för ett samhällsnyttigt liv har fått en minskad efterfrågan. De delar som passar väljs ut och passas in i det eviga ungdomslivet. Makten för samhällsförändringen har gått upp i åldrarna; drivkraften må komma från tonåringarna, men implementeringen sker bland de med begynnande grånad. Och med stigande ålder kommer nostaligin som ett brev på posten. Retron finns överallt. Inte som en kitsch och pastich utan som en del av sökandet efter den trygga tid som flytt. Farmors danska designstolar och pappas lovikavantar, förpackat en aning mer sofistikerat. Det äkta är alltså det trygga. Det är de evigt ungas inmarsch i trendvärlden som berett väg för äkthetssökandet. Drycker med riktig frukt, surdegsbröd, långkok, torprenoveringar med linull, Fiat 500, vardagsekologi. Är det en utveckling att gnälla över?